Personligheter

Efter nästan två månader, börjar till och med jag känna igen människor, så till den milda grad att jag tillsammans med min chef diskuterade vissa individer, som så att säga, sticker ut lite granna på morgonen.

Det handlade först om norrlänningen som är militär i Enköping. Eftersom alla militärer har hög röst, känns han igen på rösten och sin dialekt. Första gången jag råkade ut för honom delade vi kupé på den X40 jag åkte med en eftermiddag, i över trettio minuter satt han i telefon, högt och tydligt pratandes med Försäkringskassan, han hade brytit foten. Kanske borde jag också börja notera jobbiga resenärer i min staistik??

I förra veckan råkade jag på samma person, men tack vare min klantighet, slapp jag honom. Även idag klev han ombord i den vagn jag satt. Så fort han satt sig ner, tog han upp telefonen och började ringa, demostrativt bytte jag vagn, och sov sedan skönt, fram till Enköping.

För i Enköping byter vi ut stridspitten åt några flamsiga tanter, som inte heller de behagar vara tysta. Har sett dem tidigare, och i morse hade de den otacksamma smaken att sätta sig i min vagn. Mellan Enköping och Västerås sitter de och flamsar, fnittrar så till och med Maggan och Gittan i Ullaredsåpan skulle vara en västanfläkt. Aldrig kan man få vara riktigt nöjd. Men i Enköping är det inte längre någon idé att byta vagn...Så det blev orolig sömn de sista 20 minuterna in till Västerås, inte blev det bättre av att vi försenades fyra minuter på grund av "tåganhopning" som det så fint heter.

Nu på tåg 795 på väg mot Stockholm, avgången blev försenad med nästan 5 minuter, det verkade dock inte bero på vädret, men det snöade krafitgt i Västerås och det var glashalt på plattformen.