Inte min dag

På tåg 163 mot Västerås, förseningen från start blev 19 minuter. Ibland vet man i förväg att detta inte kommer att bli min dag. Sov fruktansvärt dåligt, trots det var jag redan vaken när klockan ringde 6.15.

Upp, skvätta lite vatten i ansiktet, sätta på gröten och klä på sig. Medan jag klär på mig, sprider det sig en inte så bekant doft, ändock bekant. Ut i köket, nu med kläder på, konstaterar att jag råkat sätta dl-måttet samt saltkaret på den platta jag satte på... Klockan är nu 6.20. Haveriet slutar med att botten på både saltkaret och dl måttet numer ligger i soptunnan. Behöver jag säga att det var ett helt nytt saltkar som hamnade på spisen efter att botten gått ur? Lämnar lägenheten med en liten lätt doft av bränt plast.

Sedan till tunnelbanan, när jag närmarar mig stationen, ser jag tuben krypköra in på stationen, för första gången i världshistorien, för tidigt (eller ett sent 6.33 tåg kanske). Börjar springa, mitt nya SL-Acess kort vägrar fungera, störs ut av mitt SJ-pendlarkort, hoppar över spärren och upp för trapporna, för att precis komma med tuben. Sedan växelfel Gullmarsplan...

Väl framme på Stockholm C, konstaterar jag att mitt tåg beräknas avgå fem minuter försenat, kan i lugn och ro köpa ny period, avgångstiden flyttas fram och vi blir till slut försenade med 19 minuter från Cst. Utanför Bro hamnar vi bakom ett pendeltåg, men fjärren var ändå vänliga och lät oss gå före pendeltåget upp till Sundbyberg.

I all hast hade dock tågpersonalen glömt att koppla till tågvärmen, varav det fortfarande är gansksa kallt ombord, men detta åtgärdades under uppehållet i Sundbyberg. Och vår ombordare var otroligt trevlig och hjälpsam, det ska han ha en eloge för.

Fast jag hade det bättre än andra, när ska människor lära sig att inte beträda spårområdet.